Nu känns det som om det börjar bli lite hemtamt att jobba som mättekniker på kommunen. Jag vet var man hittar alla papper som rör utsättningar, inmätningar och lägeskontroller, jag har koll på instrumenten och hur punktkoderna funkar, jag har varit med vid ett par lantmäteri-förrättningar och även gjort små studiebesök inne hos Lantmäteriet för att se arbetsgången hos dem. Och naturligtvis så har jag de här sista veckorna varit ute i fält och arbetat ensam.
Idag var det nog som allra mest ensamt! Jag skulle mäta in markhöjder med GNSS ute mittemot ÖoB och det fanns lediga instrument men, inga lediga bilar... Så Sluggo släppte av mig och instrumentet, sen körde han iväg för att göra ett annat jobb. Det kändes knepigt! Jag hade egentligen det jag behövde, men det kändes så fel att inte ha bilen där.
(Men jag var ju inte helt strandsatt! När Sluggo var klar med sitt, då kom han och hämtade mig igen.)
Och höjdmätningarna jag gjorde blev bra!
Hej Karin.
SvaraRaderaVad synd om Dig , men....precis, viktigaste är att utföra arbete väl. Bra att du hade en chans till att öva mätningarna.
Jag hoppas att det var en bra tid i ditt liv.
Hälsningar.
Det har varit bra att se den kommunala verksamheten för att få se skillnaderna mellan privat och kommunalt! Och vad som är viktigt på de olika ställena.
RaderaVi ses snart!